I never lied, I simply didn't tell you everything.
Nu har jag precis kommit hem från stallet, red ut Cristall längs en grus-/gräsväg och cirklade även runt lite i skogen. Hon var, som alltid när jag rider ut själv, väldigt spänd och ville inte gå bort från stallet, men när man väl kommer igång och travar så är det inga problem. Första cirkulationerna i skogen var inga problem, men de sista gångerna så kastade hon sig framåt istället för att stanna upp och tänka efter när det blev en massa rötter eller blött. Något att jobba med!
bild från tidigare ridpass
Mellan skogsrundorna så hann vi med lite trav och galopp på gräsvägen. Det är små lerpölar lite här och var på vägen som hon i skritt bara klampar rätt igenom, men när vi kom i galopp så såg hon dem som utmärkta vattengravar som måste hoppas över. Söten tyckte att det var väldigt roligt att hoppa över dem, så vi lyckades få till första bocksprånget med någon på ryggen! Det är så roligt att rida henne för jag känner mig alltid så trygg, det spelar ingen roll om hon rusar iväg en bit eller bockar eller hoppar åt sidan - jag känner alltid att jag sitter tryggt uppepå och har koll. Idag var hon också mycket piggare än i måndags, tror starkt på att det har med paddocken att göra så jag måste verkligen rida ut mer. Måste! Inga undantag, jag vill ha en positiv och framåt häst som inte tappat glöden vid 5-6 års ålder.
Cristall 14/6
Ridpasset idag var lite av en social övning, haha. Red ut själv för första gången och hon skötte sig.. helt okej! Det började med att hon blev väldigt rädd när en tjej höll på i sin transport precis när jag gick förbi och från och med då var hon väldigt spänd. När jag suttit upp och skulle rida iväg så ville hon inte gå fram utan försökte vända hem flera gånger, men det gav sig när jag konsekvent drev framåt och berömde när hon gjorde som jag ville - gick rakt fram. Hon var under hela vägen bortåt otroligt spänd och tittade på allt som fanns runtomkring. Jag började trava en bit och det var inga större bekymmer utom en gång när gräset övergick till att vara blad, mycket farligt. När traven inte var riktigt lika spänd som en stålfjäder så galopperade jag en sträcka där jag visste att det inte fanns något konstigt. Det gick super! Travade lite igen efteråt och när hon slappnat av lite saktade jag av och skrittade hem. Hemåt var det inga problem någonstans, där pinnade hon på och kunde gå med huvudet sänkt. Surprise?
