What if...

What if I told you this one thing...

Det dödar mig långsamt, inifrån och ut. Vet du om vad du gör? Vet du om, hur dina ord kan vara skillnaden mellan hopp och förtvivlan? En omtanke här, en otänkt tanke där. Du har ingen aning om vilket spel du spelar, vilka sinnen du härskar över. För om du visste, skulle du aldrig spelat. Du skulle aldrig velat ta det ansvaret, ansvaret över någons lycka. Men du vet inte, så du fortsätter spänna och släppa på strängarna om vartannat. Omedvetet. Du fortsätter injicera ditt gift i mina tankar, ett gift ur vilket ett beroende har växt fram. Jag har inte längre något val. Slutar du nu ligger jag där, ett stycke grovhackat kött. Med ett hjärta fullt av rispor och tankar i slamsor, tillräckligt fastsittande för att existera men för löst sammansatta för att bilda ett helt stycke.

Du dödar mig långsamt, och du vet inte ens om det.



En dikt eller vad man ska säga, som jag skrev för ungefär 3 månader sen. Vad tycks? Bra, helt okej eller bara psycho?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0