Hästar jag haft - Del 1
Min allra första häst fick jag i julklapp när jag var 5 år, efter att ha ridit regelbundet sen jag var 4.
Det var en svart liten shetlandsponny på hela 100cm som var världens snällaste. Iallafall medan jag var en liten plutt som bara satt och åkte häst ;) När jag vart äldre och började ställa krav blev det jobbigt och mulle-bockningar var hans specialitet. Mini Road, eller Stickan som han kallas, är fortfarande min men lånas ut till Myrby Ponnyridskola där han kan skrutta runt och köra med de små barnen x]
Mini Road aka Stickan, en herre på 24 år.'
Efter Stickan hade jag en liiten B-ponny som hette Cornflakes, han var en Welsh Mountain som var hur seg som helst. Han var också supersnäll, och till skillnad från tidigare pownie så bockade han inte alls lika mycket ;) Han och jag startade lite lokala LC hoppning, mer klarade han inte av -dels med tanke på hans ynka 118cm, dels med tanke på den obefintliga farten på hoppbanan.
Cornflakes - lägg märke till hingstnacken! Han kastrerades inte förrän vid 4 års ålder.
Efter ett tag blev jag för lång för Cornflakes. Vi reste då land och rike runt -bokstavligen- och letade... I fjärås hittade vi till slut drömhästen, en vit ponny som startat MSV hoppning och var ursnygg! Han var verkligen en läromästare, hoppade ALLT bara man själv var bestämd och svängde på en femöring. Han gav mig massor med självförtroende och jag var inte alls lika feg längre. Det var nog faktiskt den bästa ponny jag haft, jag kommer ihåg hur jag önskade att jag kunde göra honom till en storhäst så jag kunde ha kvar honom för alltid. Han hade allt - exteriören, kapaciteten, viljan, temperamentet och personligheten.. åhh GÖR MIG LITEN! Vi startade tillsammans LB hopp, innan han tyvärr fick en senskada och fick vila ett halvår. Han blev sen bra igen och nu står han hos världens bästa familj!
Foto: Anna Alebark
Medan Famous vad konvalescent hade jag ett litet fuxsto på foder, Carrie Ross. Hon var en het liten sak som för det mesta hoppade runt på bakbenen men gav ALLT inne på hoppbanan. Hon & jag var verkligen ett team. Med henne startade jag upp till LA (hoppning, om ni inte kunde gissa det?) och hon var en sån personlighet. Hon bet en när man täckade och drog sadelgjorden, hon reste sig så fort man tog för mycket i tyglarna och var allmänt framåt. Men vi hade så himla roligt tillsammans och det var aldrig tal om att hon skulle sticka eller liknande utan vi hade bara KUL.
Knashäst. ♥
Fortsättning följer med C-ponnytiden och hästen som var "galen" !
Det var en svart liten shetlandsponny på hela 100cm som var världens snällaste. Iallafall medan jag var en liten plutt som bara satt och åkte häst ;) När jag vart äldre och började ställa krav blev det jobbigt och mulle-bockningar var hans specialitet. Mini Road, eller Stickan som han kallas, är fortfarande min men lånas ut till Myrby Ponnyridskola där han kan skrutta runt och köra med de små barnen x]
Mini Road aka Stickan, en herre på 24 år.'
Efter Stickan hade jag en liiten B-ponny som hette Cornflakes, han var en Welsh Mountain som var hur seg som helst. Han var också supersnäll, och till skillnad från tidigare pownie så bockade han inte alls lika mycket ;) Han och jag startade lite lokala LC hoppning, mer klarade han inte av -dels med tanke på hans ynka 118cm, dels med tanke på den obefintliga farten på hoppbanan.
Cornflakes - lägg märke till hingstnacken! Han kastrerades inte förrän vid 4 års ålder.
Efter ett tag blev jag för lång för Cornflakes. Vi reste då land och rike runt -bokstavligen- och letade... I fjärås hittade vi till slut drömhästen, en vit ponny som startat MSV hoppning och var ursnygg! Han var verkligen en läromästare, hoppade ALLT bara man själv var bestämd och svängde på en femöring. Han gav mig massor med självförtroende och jag var inte alls lika feg längre. Det var nog faktiskt den bästa ponny jag haft, jag kommer ihåg hur jag önskade att jag kunde göra honom till en storhäst så jag kunde ha kvar honom för alltid. Han hade allt - exteriören, kapaciteten, viljan, temperamentet och personligheten.. åhh GÖR MIG LITEN! Vi startade tillsammans LB hopp, innan han tyvärr fick en senskada och fick vila ett halvår. Han blev sen bra igen och nu står han hos världens bästa familj!
Foto: Anna Alebark
Medan Famous vad konvalescent hade jag ett litet fuxsto på foder, Carrie Ross. Hon var en het liten sak som för det mesta hoppade runt på bakbenen men gav ALLT inne på hoppbanan. Hon & jag var verkligen ett team. Med henne startade jag upp till LA (hoppning, om ni inte kunde gissa det?) och hon var en sån personlighet. Hon bet en när man täckade och drog sadelgjorden, hon reste sig så fort man tog för mycket i tyglarna och var allmänt framåt. Men vi hade så himla roligt tillsammans och det var aldrig tal om att hon skulle sticka eller liknande utan vi hade bara KUL.
Knashäst. ♥
Fortsättning följer med C-ponnytiden och hästen som var "galen" !
Kommentarer
Postat av: Tuva Svedin
hihi aw älska sista!:D
sv; ja visst är det:)
Postat av: Sofia
hihi lille Brage minns jag (Cornflakes), har tom ridit honom när Emma ägde honom. Såg han på någon hopptävling på wittvång för något år sedan :) Vad hette fuxstoet efter Famous?
Svar:
ponnyutbildarna.blogg.se
Trackback
